VÄLKOMMEN

torsdag 1 augusti 2013

Jag känner mig lite ledsen

Kl. 9.00

Jag var uppe redan klockan 06.00. Det första jag gjorde var att jag öppnade datorn för nu ville jag åka hem. Jag surfade in på Norwegian.com och letade upp mitt bokningsnummer och tryckte på knappen "ändra". För ett billigare pris skulle jag kunna komma hem redan på måndag. Jag tog ett djupt andetag, höll andan för ett par sekunder och tänkte efter, jag går min morgonpromenad först innan jag bestämmer något.

Efter 40 minuters powerwalk och lagom svettig kändes det något bättre. Jag ställde frågan till mig "vad är det som händer, vad står det här för, tänk inifrån och ut Inga-Lill" och kände att några tårar började rulla längs kinden och jag tyckte lite synd om mig själv.

Nu sitter jag i alla fall och äter frukost, vid mitt fönsterbord, pratar lite med några engelsmän som ska upp och vandra i bergen, och allt känns något bättre nu. Min utmaning 8 är sannerligen en utmaning som heter duga. Hela gårdagen gick och allt kändes hur bra som helst ända tills kvällen kom och jag undrar varför.

Nu ska jag ge mig ut och se vad jag kan göra av den här dagen.

GÖR en bra dag!

två italienska stamkunder på den här baren, som kom stapplandes och stöttande varandra och kunde till slut sätta sig ner. Paret längst bak var från Danmark

Musselsoppa till middag, den godaste jag ätit, i Levanto by, Osteria Tumelin, jag fick det sista bordet

Jag på torget i Levanto

Tagits nyss från mitt frukostfönster, jag måste testa zoomen på den Canon Power Shot SX 1IS som jag lånat av Alexandra

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

4 kommentarer:

Kerstin Bergenäs sa...

Läser ofta din blogg. Utlämnande och modigt av dig att skriva om din nedstämdhet och ensamhet. Funderade på vad jag hade gjort och tänkte på alla de kvällar jag i min konsultroll känt mig ensam precis som du, dagarna fylls med arbete men kvällarna kan vara väldigt tysta. En kväll i Malaga där jag jobbat tio gånger vid det här laget, alltid en vecka i stöten, bestämde jag mig för att anlita den universella kraften och se vad som händer. Satte mig på en taverna och började spana på mina medmänniskor. Kommer det en grupp med svenska killar ( nåja, gubbar!) och slår sig ner intill. Kvällen blev munter, de var ifrån Skåne, och plötsligt var min nedstämdhet som bortblåst och jag fick anledning att än en gång sända en tacksamhetens tanke till kraften som alltid finns men som man glömmer. Hoppas du får en fin tid i den ljuvliga omgivningen! Jag ger inga råd, du vet bäst själv, men jag behöver själv ibland lyfta blicken och go with the flow! Kram Kerstin Bergenäs

Alexandra sa...

10 dagar är det bara sen har du 355 dagar att vara hemma! Hallåååå lixåm..

Gör ett "Måste" varja dag.
ät en klassisk italiensk pizza
besök en kyrka
drick goda italienska viner på en vinbar
tvinga dig att beställa på italienska
lär dig kameran och ta en massa bilder (har skickat fototips till din mail)
Byt stad?

Kram

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag sticker upp huvudet sa...

TACK Kerstin! Känns gott att veta att jag inte ensam om detta, kramis

TACK Alexandra, för tipsen, kram