Kl. 8.15
Jag blev påmind av min dotter om det här med förbjudna tankar. Jag uppmanar andra att prata om även det som känns förbjudet. Mina så kallade förbjudna tankar kom i samband med när min man var sjuk i cancer. Vi visste att han skulle dö och det var en pina att se honom tyna bort framför ögonen på oss och ibland önskade jag att han skulle dö. Det kändes så förbjudet att tänka så. Idag vet jag att jag är inte ensam om dessa så kallade förbjudna tankar. Det är mänskligt.
Numera skriver en del om det och om hur det är att vara anhörig/närstående till cancerdrabbad på Cancerkompisar.se.
Men nu har jag ny typ av förbjudna tankar, tankar som gäller mamma.
Jag hatar att ha en mamma som har alzheimers. Jag vill inte vara anhörig till alzheimers. Jag har väl haft mitt kan jag tycka.
Mamma som blir 80 år i år och som för knappt ett år sedan kändes så ung och frisk är idag helt förvandlad.
Mamma och jag som alltid varit kompisar.
Mamma som bott nära mig sedan 1991 och alltid ställt upp för mig.
Mamma som alltid coachat mig.
Hon är jättetacksam över allt jag gör för henne och jag svarar likadant varje gång "mamma det är paybacktime" och hon skrattar. När hon inte är glad och skrattar gnäller hon om det mesta och jag känner inte alls igen min mamma.
I går hittade vi inte hennes pengar, de var försvunna igen. Ganska vanligt kan du tycka.
Nu tyckte jag att jag var extra fiffig och pedagogisk så vi la pengarna i plånboken i en låda hon fick välja. Fem minuter senare frågade hon mig "har jag några pengar, jag skulle behöva klippa mig".
Jag vill bara gråta, det känns inte rättvist för någon av oss. Gnäll, gnäll, gnäll!!!
GÖR en bra dag, utan gnäll!
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Jag blev påmind av min dotter om det här med förbjudna tankar. Jag uppmanar andra att prata om även det som känns förbjudet. Mina så kallade förbjudna tankar kom i samband med när min man var sjuk i cancer. Vi visste att han skulle dö och det var en pina att se honom tyna bort framför ögonen på oss och ibland önskade jag att han skulle dö. Det kändes så förbjudet att tänka så. Idag vet jag att jag är inte ensam om dessa så kallade förbjudna tankar. Det är mänskligt.
Numera skriver en del om det och om hur det är att vara anhörig/närstående till cancerdrabbad på Cancerkompisar.se.
Men nu har jag ny typ av förbjudna tankar, tankar som gäller mamma.
Jag hatar att ha en mamma som har alzheimers. Jag vill inte vara anhörig till alzheimers. Jag har väl haft mitt kan jag tycka.
Mamma som blir 80 år i år och som för knappt ett år sedan kändes så ung och frisk är idag helt förvandlad.
Mamma och jag som alltid varit kompisar.
Mamma som bott nära mig sedan 1991 och alltid ställt upp för mig.
Mamma som alltid coachat mig.
Hon är jättetacksam över allt jag gör för henne och jag svarar likadant varje gång "mamma det är paybacktime" och hon skrattar. När hon inte är glad och skrattar gnäller hon om det mesta och jag känner inte alls igen min mamma.
I går hittade vi inte hennes pengar, de var försvunna igen. Ganska vanligt kan du tycka.
Nu tyckte jag att jag var extra fiffig och pedagogisk så vi la pengarna i plånboken i en låda hon fick välja. Fem minuter senare frågade hon mig "har jag några pengar, jag skulle behöva klippa mig".
Jag vill bara gråta, det känns inte rättvist för någon av oss. Gnäll, gnäll, gnäll!!!
GÖR en bra dag, utan gnäll!
 |
| Mamma hemma hos mig, innan det blev värre...mamma jag älskar dig! |
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar